Malmskillnadsgatan en sen kväll.
Min vän heller en öl över en prostituerad,
hon blir förvånad och skrämd.
Jag är femton år och tror inte på sagan om verkligheten.
Annat än den ständiga rädslan finns intet.
Han dansar runt henne nu,
den skrämda, blöta, horan
och jag skäms.
Det här blev det av oss,
så här visar vi våran vrede,
häller ut den på trassliga trasiga huvuden,
söker svar där ingen räddning finns.
Fler spräckta speglar i pojkrummet,
ännu mer lidande och ånger.
Alla år av olycka du drog på dig,
en hel livstid utan framtid.
Ditt ansikte vrängt i de trasiga skärvorna,
kanske ser din själ bättre ut ändå.