På lördagskvällen, den 21 november förra året, hade jag förmånen att få njuta av Lång-Grans Spelmansgille från Sollefteå som är värdiga representanter för det svenska ”spelmansskrået”.

Jag vill berätta om den viktiga uppgift som Lång-Grans Spelmansgille fyller. Att bevara folkmusiken åt eftervärlden, och att dessa ljuva toner på olika instrument aldrig får falla till glömska. Vi har en enorm kulturskatt i Sverige med denna musikform . Det har ju visat sig att denna sortens musik också gjort stort intryck på människor i andra länder. Främst vill jag här peka på exporten av våra musiktraditioner som utvandrarna från Sverige förde med sig till USA, bl.a. Om man exempelvis söker svensk folkmusik i USA på Internet får man en uppsjö länkar till organisationer, spelgrupper, inte nog med att man finner musiklänkar, på dessa hemsidor skrivs det också om att man kan få lära sig svenska eller skandinaviska folkdanser. För utvandrarna blev musiken än mer viktig, musiken var länken till hemlandet, kanske man till slut hade glömt en del av orden i texten i folkvisorna men man glömde inte musiken. Den fanns där och i detta kändes det tryggt.
Min numera avlidne släkting i North Carolina, Raymond kunde knappt någon svenska men han sjöng en stump ur en och annan folkvisa, med sin gamla skrapiga röst. Och sedan suckade han och fick en tår i ögat när han drog sig till minnet om sin mamma Valborg som kom från Gävle.
Kanske är det svårt för människor att i vardagslag förstå hur viktig folkmusiken är, mediebruset kan ibland vara bedövande och vi har en ofantligt stor mängd musikstilar. Det är inte alltid lätt att välja. Men folkmusiken får sin chans att klara sig i den moderna tiden med hjälp av Lång-Grans Spelmansgilles insatser. De är en grupp om fem musiker som har en stor repertoar och de spelar sin musik med både glädje och stolthet. I gruppen finns både yngre och äldre medlemmar vilket gör att framtiden känns tryggad vad gäller folkmusikens bevarande. De spelar ett flertal instrument som ger deras program ett varierat utbud.
Jag känner vördnad inför deras hängivenhet i att föra ut denna musik till allmänheten. Skulle dessa spelmän här och i övriga Sverige inte finnas så vad skulle finnas kvar? Kassettband, vinylskivor, cd:n och musik som sparats på datorn. Det är visserligen också tidsdokument men livslängden på dem kan diskuteras. Och inget går upp emot en livslevande musikgrupp som framför folkmusiken med sin spelstil, sin glöd. En äkta kulturhistorisk upplevelse!

©Linda Åberg Höga Kusten Poeten 2009