koltrasten

strör hopp i markers hudar

koltrasten lindar toner

slingor i luften
andas ljusfröjdan

med kratta i famn sköljde glädje genom

vi dansade
krattan och jag
vals polka eller var det schottis

röken ringlade sig
gladeligen
så lugnt
så stilla

knoppar syntes plirande le

idag möttes vi
 en av mina bästa vänner snurrade
surrade brummade
oreflekterat sträcktes handen fram
spontanömt
vännen brumlog slog välan en lov runt mig
humla du goda vackra 
tack för din sång
tack för din nära närhet

krattan fick vila en stund
en lång stund

satte mig helt stilla
slöt ögon vände ansikte in i solvinds händer
nog var det så att kroppen försvann
puts veck
så lätt så gladelig
alltet överröstar inte varandra
nej överröstan finns ej

koltrasten lindar toner slingor
med luften

alltet lever i evig kommunikationsvävan
kommunion
alltet väver
allas stämmor
 väver
våren

öppnade ögon ännu en vän
nu krypandes på marken
lite stapplande
vinglig

lite yr verkade min vän
det är väl klart det är så
vad annat kan det vara
i möte i samspelsvilja
med så mycken
vaknandeljus
förälskelsens yra
ja så kanske förälskelseyra är

stoppade i fötterna i skor
kanske är bra i denna dag
i vandring

tårna suckade
morrade krökte morrhåren
krumbuktade väl
en aning
visade dem snö
då huttrade de i acceptans

den långa blå klädnaden
svepte i vindens lätta beröring
moln seglade i blåskimrans drömmar
hälsade träd vända med ansikten in i öster
vattenspeglar syntes i allt
i vägens händer i åkrars händer
kanske är det skålar
drick vårens ljusandning
pärlor syntes i fingrar
i grenar
blåsippor log
följde bäcken så vackerporlande
glad fågel, liten fågel satt på en kvist
tysta var vi tillsammans så glada i nära
nära möte
vide smekte
kinden

solvind  solvinda  godvinda viskade
se markens händer
såg solar dansa

koltrastsång följde  stegen in i bröstet

koltrasten strör hopp i markers hudar