Du har sett samma längtan som jag
Du har sett samma hopplösa förgänglighet
drömmer inte du om att solen ska vända vid horisonten
ångra att lägga livet i mörker.
ångra sin omutliga plikt
Hjärtans trasor till allmänt beskådande
- men inte av alla -
och inte bara som uthängt stoft
Men visst söker vi gömme
för ensamhet
för saknad
för att bakom muren gråta
för att stå stark
som den förstockade
inte visa
inte känna
molnskuggor
döljer tårarna
döljer liden smärta
gör om intet
till ett hopp
så sanslöst fjärran
från realitetens
sannfärdigt röda fasad
ser patetik
måste skratta
hejdlöst klingande
livsbejakande
lögnen förlorar sitt grepp
muren brister
tårarna strömmar
in i livets hjärta
tidens salt
släcker inte
törstande strupar
ropen spränger sina bojor
flyger från ensamhet till ensamhet
molnen drar bort från öppna ögon
nu seende livet utan retuschering
solskärpan gör svart till vitt
kontraster tydliggör
ett moment 22
övergår i
flöde
utan
facit
endast
livets skälvande
rop av lycka över sin
bundna frihets frihet ur klor som inte längre…

…men gömmer längre in
för att inte glömma
inte samma
misstag
igen
en gång
är ingen gång
som det överslätande
det för-låtande jublets kör
av frälsta anhängare till från när och fjärran - mässande
- så lyder domen att ingen förstår dess nederbörd över jordens folk
andemening – vilset sökande som allt rotlöst sin plats i världen
detta liv av njutning onåbart bakom murens röda förlåt
ett skynke för tjurens plåga
en trolig orsak,
för den gömda smärtan
nu i minnets mörker vilande
till tidens morgon
- stör den inte
låt den vara,
i sin glömska
vet dess orsak bara – att inte leva livets vilja
föder död ur brustna hjärtan
föder sorg ur själars trasor
föder krigets fasor
ut ur lögnernas förlamning
frustrationens tvingande detonation
men glöm den inte när ur dammets slöjor kärlek växer
händer mötas sånger väver lyckans drömmar
liv att älska liv att levas
så din längtan
så de frön
som till
livet
vill
ur
I
N
T
E
T
,




-------------------------------------




RIBBAN

Fördragsamhetens ribba
ligger högt


Ribban

Så mycket elände
förorsakar vi varandra
Informationens strömmar
tränger undan livets glädje
Igen kan begära att någon
ska kunna förlåta
Möjligen öva
medkänslans
distanserade syn
och i märklig mänsklig storhet
avstå från att tänka hämnd
eller inte orka
konstigt,,,
men livet går vidare…
trots att blod och kroppsdelar skiljs från liv
Vi inser att något borde göras
men känner bara sorg...


----------------------------------------------------------------------------

Oändlig

En liten insikt som ger lite hopp
Ganska optimistisk... Men det ligger nått i den ;-)


Ett slut betyder alltid en början
ett skede går in i ett annat
en kärlek går in i en saknad
en längtan går in i en annan
söker sin blomning,
en tid av icketid,
icketid har varken
slut eller början
den finns som ett minne
eller ett löfte
den finns som något som alltid
kommer att sätta spår i världen
en otrampad stig att beräda
ett avtryck av längtan
ett sökande efter just det oändliga möte
som får kärlek att blomma...


--------------------