Jag går på promenad

Jag har gått så många
ensamma promenader
de senaste åren

Men i vår
är jag inte ensam
där jag går

Du är med mig
I mitt hjärta
Varje steg jag tar

Det var höst när jag mötte dig
Träden hade alla de där vackra
höstfärgerna och luften var kylig

Jag blev så gräsligt kär i dig!
Helt sanslöst!
Inte blir man kär när det är höst?
Men vad var det annars som hände?
Kärleken trotsade årstiden.

Sedan kom vintern
Jag trodde kylan och mörkret
skulle frysa ihjäl kärleken

Men den överlevde vintern också

Nu är det vår

Jag är lika kär som när det var höst

I dig

Nej, jag känner
ÄNNU starkare för dig
nu än då

Så starkt, att det ibland gör ont...
Att jag tappar andan...
Tappar andan gör jag ofta
Då tänker jag på dig

Jag hör fågelsången tydligare
än på många, många år
just denna vår

Jag känner en värme
i mitt bröst som fyller mig
med glädje!

Jag är så lycklig
över alla känslor
du väckt i mig!

Jag andas livet!