barnet gör sig illa
den vuxne har inte – ger inte tid till tröst
sveper förbi är en isande vind
sägandes

det där är väl inte nåt att gråta över

detta upprepas
upprepas
upprepas
gång på gång

kanske
började detta långt tidigare
redan i vaggan

du var hungrig – fick inte svar
du frös – fick inte svar

skal
efter skal
till skal
pansarskal

pansarskal lades om

plåster
tröstandeplåster gavs ej
barnet lärdes svälja
lärdes
det där är väl inte så farligt
lärdes stänga av
stänga
av
lärdes
du är till besvär
besvär

allt detta är inte ovanligt, inte alls, det är mer vanligt än ovanligt

detta beteende är inte ett sägandes till barnet av icke kärlek, det är mer en inlevelseoförmåga
eller en rädsla att stiga ur en fästning
denna fästning bär namnet ”jag”
den har inte fönster eller dörrar

denna bild är tämligen lätt att se
det är det ”oskyddade” barnet eller underbeskyddade barnet

nästa bild kan vara svårare att se
den bilden är det överbeskyddade barnet

barnet ramlar gör sig illa
barnet får ett litet skrubbsår
det gör ont, alla skrubbsår gör ont

istället för plåster över det aktuella såret får barnet
helkroppsbandage
helkroppsbandage med sängläge

här läggs också ett slags skal

pansarskal vilka ger rädsla till liv
levandeliv

gjorda eller givna på grund av under – samt överdrifter.

säg dock inte så snabbt att det inte är kärlek
ty det är kärlek ur oförmågehänder

transformationsvekhet

i båda fallen stängs tårar in

regnbågstårar lagras
lagras i själen
i hjärtgården

i hjärta växer en regnbågslotus

bladen
är tårdroppsblad

skrivna av
det icke
tillåtna

regnbågslotus stiger
stiger
upp

bladen formas i kärlek

droppar
regnbågstårar
rinner
är smekande hand
smekande hand rör vid kind

gråt mitt barn
gråt ut

hela din smärta

in i helandeljus

tillåt
ditt

levandeliv