När barnet kommer, stunden vi skall föda;

vi längtar, tänker må allt lindra vägen.

Låt mödrar, fäder, känna lyckans lägen.

Se mammans glädje, borta är all möda.

När barnet synar nunor, lyckan flöda

och moder, pappa längtar blicken trägen.

Föräldraskapen liknar ingen sägen,

då oron fångar kropp och nerver spröda.

När lillen kissar, pappan byter blöja

och mamma ammar, mjölken fyller brösten.

Sen kläder, köper släkten, byxor tröja.

När hungern kommer ändrar lillen rösten,

nu höres toner, sonen ljuden höja.

Då sagor anas, pappa lämnar trösten.

(c) tk.