varför

när jag ser hemskheter som jag blir förbannad över
när jag själv tycker jag låter krass
när jag är allvarlig

när jag är beredd att sopa asfalten med översittare

när jag knappt kan hålla mig från att be dig hålla käften och höra på vad jag säger

(missat nåt?)

kan du sluta nu

missat nåt
har jag inte du

jag har missat nåt

läran om hövlighetens utövande i tajmad tid
och tystnadens tanke serverad med frid
och mångfazetterad förmåga liggande lugnt
i sin väntan att se framåt

blickande inåt
och ner för att möta

inövade skygglappar gör frivolter utan skyddsnät
och trapetserna dinglar tomma med kvarhängande
skinnflikar från panikens grepp

i handflator åtta sår och ena benet vägrar

under bänkarna kryper barn efter blanka papper
och hör inte
hör inte

nätet falla i sågspånet

*

jag kan inte                    längre se när nog är nog

för att bo i en illusion om att taket är en liljas krona
och inte är sytt med garn för fjorton tunnors vikt
och spänt över valv ställer ändå allt i skuggan

när cymbalen slår dansar ändå alla i extas

*

och jag ställer fram två skålar för mina händer
vridna ur andra tider
fyllda med vin ingen vill ha

förstår inte
(en hjärna som inte förstår är lika irriterande vare sig den sitter i mig eller är nån annanstans och beter sig
i alla fall om jag är den som vill förstå varför den inte förstår)

 jag sa ju att kobbarna kommer hur än
man kan inte gillra fällor för fred

bespara dig
bespara dig
gjorde det jag kunde för att bespara dig

och motorn glömdes på bryggan

(hur fungerar du egentligen? jag var blixtförbannad! tur det gällde annat..)

 inte ens mattorna är tvättade 

vart i hela friden på resan
missade jag avfarten där du svängde
(men inte jag?)

i varje knop sitter en knut och ångrar
sig lycklig - du, det går en fred på varje sjömil

sväng i tid

du kan inte bara hojta över kullen och tro att jag ska hitta hållplatsen
(i hellskotta jag löser biljett tillbaka - till vart?)

 båtar bilar bussar tåg och kanoter

du får pallra dig hit
du får faktiskt klättra tillbaka över kullen

per fot tum för tum

du får se till att förklara varje tillstymmelse till
krångel du har lyckats gjort
för det är rea på såna som dig

vill jag helst skrika men säger

är det ok nu
så kom

(du får göra det

nu)

eller fortsätta sända halvskumma röksignaler i månader med aviga krokar om semester som inte existerar och hädanfärder bland molnen och slocknade glödhögar och blåst och fanstyg som ställer till det

gå var det

gå som i monopol
(som jag åtminstone förstår tack vare fyrkantiga varv)

inte hojta klarheter bakom gamla gräskullen
när jag håller på att spränga nästa berg för att

vi har jobb att göra
(vi har jobb att göra)

du stör i planeringen
du stör

det är bakom nästa krön

(du stör och vet om det)

vi har jobb att göra

nej, jag är inte go
inte idag och inte

hallå

hallå

back to ordinary signals
please?
(sätter mig på stenen ett slag)

go
var det sista jag hade tänkt vara

jag simmade som bäst i ditt gyttjehål och
så hoppar du upp och hojtar

bakom en kulle

som om inget har hänt
inget

inget har hänt
jäklar

inget har hänt

(du som slängde ut berget, hallå)

projekt vännen
projekt

(jag platsar inte på mackan före vintern
inte efter heller)

sommartider  knäas som bäst före maj
höstar fastnar i sommarnens längtan

och vintrar vänder inför oraklen på kö 

go

gå nu

ett jobb väntar

vart?
(fan för bångstyringar
även om dom är söta)

ser du inte att
jag laddar för fullt

(inget har hänt) 

eller ser du möjligen
min rygg
vänd från dig
i tron att jag var på väg

jag blickar framtid
alltid
men känner draget suget och bergens kraft

(ibland är du så

go

även om jag inte
förstår ett smack)

för när vintrar faller igenom
rullar oraklen sina egna röka medan cymbalen slår

så kom?