Han hade bakåtkammat, vågigt hår och sidbena som man ändå inte kunde uppfatta för självlockarna tog fokus. Han ögon var klara och levande. Han skrattade mycket, hela hans ansikte var känslor.
Hans fru, en stillsam kvinna satt i soffan bredvid. De var hos oss och fikade.
Han satt så ledigt i fåtöljen och pratade men inte bara han utan även hans fru. Jag berördes av deras värme till varandra. Ibland tog han hennes hand och hon log med sina varma bruna ögon mot honom.
Han har alltid varit så god mot mig och noga med blommor. Han har alltid varit en hjälpsam make.
En sjöman som farit över hav till olika hamnar. Mötet med kvinnan fick honom att byta yrke. Hon som satt där i soffan och talade så varmt om sin make. De fick 5 barn tillsammans.

Han slutade som sjöman och började tvätta fönster i stan. Stockholms affärer fick rena fönster när den före detta sjömannen dansade förbi med sin trasa. Det enda som påminner om hans sjömanshistoria är en tatuering på hans överarm.

De satt i vår soffa och fikade men mest fick jag se en livshistoria om två kärleksfulla människor växa fram.

Imorse såg jag henne gå mot bussen med långsamma steg. Kanske kan minnena om svunna tider trösta henne nu när hennes kärlek lämnat henne.
kanske kan stunden vid hans grav ge henne en stund av läkande gråt över sin älskade. Kanske ber hon att hon snart ska få komma till honom....

Hur många gånger till ska hon gå mot bussen med långsamma steg för att vara vid sin älskades grav.... sjömannen och fönsterputsaren...

Hon är fönsterputsarens hustru