varför säger barnet att solar brinner
varför säger barnet solar
och ej sol

jag säger dig då detta
du har nu vandrat i solhav
i solhänder

solfingrar har rört vid allt

du har vandrat
omsluten av
solvingar

badat i gyllenguld
gyllenguld har flödat ur klarblå himmelsvida

stundeligen har molnblommor seglat
fyllda med
med solögons skimran

växter har brett ut sin värnad

det du ser är vissnade stjälkar
brunbrända skepnader

växterna har vigt sin grönskimran
till skydd och till värn

invigt sin löftesrikedom

så segla moln allt tätare
regn strömmar

du har vandrat i regnhav
i regnhänder
regnfingrar har rört vid allt

jag såg regndroppar vandra
med ens framsteg
framträdde
 skred skönheten fram

spindelnäts rena skönhet

droppar
ej trädda på
tråd

droppar
fria

tindrande vitljus

såg trådar
spindeltrådar

såg droppar

bugade mig inför regnet
bad regn om trenne regnstrålar

regn log
gav trenne regnstrålar i gåva

flätade dem samman till band
detta blev mitt midjeband

lärde mig vandra
vid varje stegan fylldes min sol
med kristallsångers helande ljusbringan

satte mig helt stilla
såg dagens färger skifta i vindars händer
från västan anträdde dansens silver

silvervindar rörde vid havs yta
vita vågor

skummande seglade fram
ysterljusa

händer lyfte anemoners ögonbedjan

silvervindar är ett vackert namn
så träda de till dans

jag hör dina suckar

men
varför säger barnet att solar brinner

barnet säger så ty barnet vet att sol är solar i jordemoders famn
barnet vet att solar brinner ty detta är fröets kraft
fröets kraft till vidaresteg
till grodd
till spirande
till blomma
till frukt
till frö
barnet förtäljer det solar är i silvervindars händer

människan borde ej söka så mycket
hon borde svara
borde ej tälja metspön snida vackra krokar agna dem med bete
krokarna har alltid funnits det enda är att svara
svara an

ser du ängen där borta
ser du honom sitta med kärlek i ögonen under körsbärsträdet

ser du henne dansa i körsbärsblom
hennes läppar äro
körsbärsröda