tänk att få leva i fantasi
Att få smaka på tvättäkta eufori
Att slippa söka kärlek i frenesi
Här kan man leva, här vill man förbli
Med ryggen tom och framtiden fri
Här kräver hjäratat ingen eutanasi¨
För svunnen kärlek som runnit förbi
Men även här gömmer sig monotoni
Där även denna värld blir metamorfopsi
Där ensam ser tvåsam i periferi
Då vill man inte sitta fast i fantasi
Realiteten drar och sliter mig fri
För varför fantisera om eufori
När ett trasigt hjärta lagas med tid
Och återvända till ensams frenesi
Att finna tvåsam han såg i periferi
Trots att ensam vet dennes lurendreieri