som mjuka kuddar
som hustruns bröst
som förhoppningsvis alla kvinnobarmar är för rätta män
känner jag

är julikvällsljumnaden

insvept i den
är jag

och när sommarskymningen smugit en stund
vaknar de verkliga nattsuddarna

de som är skärror
som kullor
som Tettigonia viridissima

som hela vårt härliga
Linnéanska arv