Känns verkligen tomt
vi har ju följt era liv så länge
gråtit med er
skrattat med er
kallat er vänner
och fiender

Skrämmande känsla
då ni delat med er av era liv
eller död
eller hur det nu var :-)

Allt var ändå bara påhittat
men vi led med er
undrade
funderade
vi var rädda
om er
med er
för er
ibland

Nu känns det bara tomt
som en god bok som är slut
vill inte läsa sista sidan men vill inget hellre
än se
känna
hur det slutar