som en vind utan bris faller det som var verkligt undan
som blommor utan blad är jag naken
suddig för världens alla andra

som bokens vita blad fattas texten som jag alltid har läst
och följt
likt slaven följer sin härskare
går jag i spåren efter snöns vita linjer

som stenen utan tyngd är alla nej tyngdlösa
ersätter den fria viljan med ja
telefonen skickar sin första fråga
skorna går
kroppen fylls

som golvet utan mark att stå på
väggar utan motstånd
tak där natthimlen lyser igenom

som filmen utan bild är synen på framtiden utan mening
overklig i sin osynlighet
som maten utan smak och mättnad
är jag aldrig hungrig vid din sida

aldrig trött
aldrig glad

som giftet utan verkan är du för mig
som ingen annan
älskad.