mina
artärer brister
luften går ut

som ett däcks pyspunka

kroppen skriker till
skakar om

utan att någon hör min klagan

det svartnar
trots den azurblå himlen
och dagsländornas paranden

ser de vingprydda änglarna
förbereda sig
för min tidiga bortgång

vaknar upp svettig o flodd
kroppen darar till

det kunde vara jag i verkligheten