Och hur det inte längre gör så ont
Hur du liksom glider längre bort
Blir suddigare i ögonvrån
Jag har blivit klarare i konturerna
Och kan inte säga vilken ögonfärg du har
Inte exakt på nyansen
(fast jag vet att de fortfarande är bruna
och att du har kvar din manchesterkavaj)
Skymningen smakar obestämbart
Men inte vrede eller sorg
Jag behöver inte längre förstå
Även om jag önskar att jag kunde
Vinka till dig ibland
Bara sådär.

(Jag minns fortfarande hur du andas när du drömmer)