Förra året i augusti, då jag den där dagen låg
utsträckt på blåbärsriset i Arjeplog den dagen
minns jag, som igår. Jag bara låg där och tittade rakt
upp gjorde ingenting. Och kroppen log...

Då tänkte jag på Linné och hans resa till Lappland när
han skar ut mossa till madrass och till täcke och la sig ner
för att vila. Och han mådde så gott! Den klara luften och
tystnaden, som sjöng runt om honom, i vinden, i träden,
i bäcken, fåglarnas kvitter, vingarnas slag. Detta fina
sorl vi kallar tystnaden, men hade inte det funnits,
då hade tystnaden nog slagit ihjäl oss...