det stiger rök ur skorstenen
på andra sidan vägen
och solen börjar titta fram
mellan husen

jag vet att dagen egentligen är för tidig
för att man ska vara vaken
men för mig är det snarare
alldeles
för sent

glöden på min cigarett kämpar för att
hålla sig vid liv
(det är inget värt att kämpa för)
jag fimpar hoppet
lika nonchalant som mot allt annat

tänder en ny utan anledning
det är ju varken gott eller särskilt vettigt
gör det nog mest bara för att jag kan
(arton är ingen ålder egentligen)

tänker på pengarna jag röker upp
hostar lugncancer
men är för trött för att orka bry mig


ser hur himlen börjar ljusna trots att
det fortfarande är alldeles för sent


men vad gör man
när allting bara kryper i kroppen?

när sommaren känns alldeles för kort
och livet ändå så långt borta?


känner hur staden börjar vakna till liv igen
vet att bilarna står i kö
nere vid rödljusen
och människorna är ivriga
förmodligen utvilade
och villiga att påbörja en ny dag

förstår inte varför


tänder en ny cigarett
och tänker att
jag vill också känna glöd
för någonting


för livet kanske