Utan dig tillvaron känns så skör
så när jag är ute och på mig rör
då ser jag mig verkligen noga för

Att inte alls komma på fall
för nu får jag själv stå pall
när du inte finns kvar med din extra pall
men i mig ringer ständigt din glada låt
så reprissång ges tur det, det gör att jag
faller mer rättvist i skratt än i gråt...

Men nu gäller det att jag vårdar min kropp
så att den håller sig om igen i topp
så jag är redo, om det blir ett nytt hopp
ty för ett sånt får det ju inte bli helt stopp
det skulle ju va´, som att ge sig själv en propp

Så nu jobbar jag med min hjärna, som med mitt hjärta
men saknar så klart dina kulörer de vackraste bjärta
men nå´n hade sett dig på stan kära du, nu
och de sa, det såg så mörkt ut runt om dig, vadå, sa jag
du, som är i farten och syns på bild, med omgivning vild
men de sa, ifrån dig om dig så lyste det så svart...