det hände sig anno tvåtusen och tio dygnsrytmer
detta ljusbringande
förberedelsens
år
då saven
ur rötterna
stiga in i ljusets krona
för att saktavarsamt
sjunkandefylla
hjärtgården
att en kvinna av människosläkte lyfte av sig sulorna
hängde dem i trädets krona
ett av de träd vilka tröstade henne
i brända händers längtan 
hon hängde sulorna i trädets vårdnad
såg solfingrar
månfingrar röra vid
såg stjärnor röra vid
såg sulorna bli kristallklara
ett träd fyllt med glasprismor ljöd i vindarnas alle
kvinnan log
trollsländevingar
glasvingevingar
regnbågsvingar
hon såg dem alla såg alla sina steg
i genomsiktliga vyer
hon lade ögonen i närmsta prisma och såg där
denna dagens steg
vandrade så stegvis baklänges
alltmer fylldes hennes ansiktsdrag
av leendeljusa strålar
hon slöt så blicken i
lyssnande
så vackra var klangerna
tonande vindar
i lufthägn
det pirrade i hennes händer
öppna dina ögon
låt regnbågsljusen fylla dina brunnar
susade trädet och rörde vid
hennes leendeljusa ansikte

i aftonlunden möttes de
han rörde
lätt
vid hennes kind

hans fingertoppar fylldes av hennes doft
han visste ej att
den beröringen
för henne
var värd så oändligt mycket

så är det för den ensamma kinden

hon visste ej att hans fingertoppar
fylldes av hennes doft

de visste ej att denna gest
var oändligvis

det hände sig anno tvåtusen och tio dygnsrytmer
detta ljusbringande
förberedelsens
år
då saven
ur rötterna
stiga in i ljusets krona
för att saktavarsamt
sjunkandefylla
hjärtgården
att en kvinna av människosläkte lyfte av sig sulorna
hängde dem i trädets krona
ett av de träd vilka tröstade henne
i brända händers längtan 
hon hängde sulorna i trädets vårdnad
såg solfingrar
månfingrar röra vid
såg stjärnor röra vid
såg sulorna bli kristallklara
ett träd fyllt med glasprismor ljöd i vindarnas alle
kvinnan log