brännande solsegel

far genom vinden

luften

sveper värn

trädskugga

vänder ansikte om

solblad skimrar i aftonskriftan

han sitter lugn manlighet

täljer varsamt

vassen

susar

i ärla flyger duvhöken

molnbedjan

han lyfter flöjten

andas

kärleksorden

till

händer

hon lystrar

dina händer är fjärran eldfacklor

svedde mina marker

han kvider

lyfter ett av solbladen

skriver

ett

enda

ord

arket glöder

hennes tår släcker

 glöden

hon lyfter ordet

i hjärta 

väntar hans steg 

han sitter lugn manlighet

andas flöjten 

duvhöken svävar i molnbedjan

i åstundan

hör han

hennes svarande stämma

reser sig

följer