Läs inte mig, lilla hjärtat, jag är en cynisk tant. Jag är en fjant, är inget intressant. Mitt liv har ingen synlig guldkant, men ponera att man kunde tjäna en slant kontant på att fabricera ihop historier om en elefant, då skulle jag vara värd en briljant diamant. True och sant!

Ps: tyvärr är mycket i texterna sant.

Gå vidare till de stora skrivarna, de riktiga poeterna.




Jag kan inte skriva som dom där, som kan säga hur det är när man är kär. Jag har hämndbegär och bara svär, skär ut valda delar av min misär och skapar en litterär imaginär sfär som är högst vulgär. Jag är en överlevnadskonstnär som sprutar ord som ett maskingevär om min kärleksaffär som var sekundär och högst ordinär.

Låter jag sne och tvär?

Det är lixom inte skrivet för att man ska uppskatta och "humma" om ordvalen.




Om man nu söker vackra ord och härligheter kanske jag inte är din poet på allas vårt poeter. Jag skriver mest massa dumheter om nån Peter eller vad fan nu idioten heter. Det kanske inte kommer som dagens nyheter när jag säger att elakheter och spydigheter hör till mina svagheter.

Om man nu kunde böja det till epiteter.

Jag e ju för fan en vinnare på arga texter...(eller?)




Jag kanske inte är en poet, vem fan vet? Där kanske jag gick bet. Men det är ingen falskhet eller blygsamhet, bakom varje text finns det medmänsklighet, en oförfalskad sensualitet, och jag vet, trots min naivitet ,att min språkliga öppenhet kan inbjuda till tankeverksamhet eller vem vet, kanske igenkännlighet?

Du har oxå blivit felknullad i den här sjuka världen, eller hur?




Prosa och fantasi, släpp den fri! Du kan inte bli fläckfri eller felfri. Vi kan bara vara vi eller så kan vi låta bli. Men om du är en en humorfri selleri så låt för alla galna gudars skull bli att läsa mig i mitt kåseri av hyckleri.


Bara låt bli, här blir det ingen poesi utan lagom dos av raseri...


Sådan är hon, katten i natten




Mjao