Ångesten kryper i skinnet och jag vet inte längre vad jag villl. Det overkliga tar tag om mig och sveper undan mitt fotfäste , mitt grepp om världen. Om mig själv. Ingenting är längre upp eller ner, luft är inte att andas, vatten kan inte längre dränka. Huvudet snurrar min värld och paniken jagar strax bakom, framför, mot mig. Ångesten kryper i skinnet.