du flyr
undan varje tanke på vänliga ord
kryper under andetagen
rädd för det allra mest synliga
men hur blundar man
för det ögonbedövande?

du ler
genom utsmyckade ridåer
av långtidsinvesterad vrede
bugar för publikens applåder
men hur skrattar man
när det inre gråter?

du ser
bakom de tunga ögonlocken
bilder av förflutenhet
dröjer dig kvar, länge
men hur tar man sig framåt
när man lever igår?