Månskenet lyser över gravstenarna

på kullen formar de mörka skuggorna dunkla figurer

klockan i tornet slår tjugofyra slag

Sakta svävar skepnader

förbi tornet

så tysta och små

två slöjvita flygande beslutsamma själar

Vägen hem

de finner gemensamt i flykt

upp förbi molnen till skinande salar

där väntar de på

att få fylla ett liv

Inte för tidigt

utan efter flera generationers väntan

Någon gång

råkar en ungdomssjäl flykta med

då uppstår förvirring

och medvetna tankar.

(c) tk.