Älskade lilla barn

som så tappert kämpat

alltid med soliga leenden

hela avdelningar har blivit uppmuntrade

av ditt pärlande skratt

Nu är det dags igen

Mitt hjärta krusar sig och bävar

för var gång jag sett livet rinna bort

tagit nallen i min famn

suttit tårfylld i väntrummet

tiden som går så långsamt

alldeles för långsamt

oändligt långsamt

sedan äntligen återseendet

på uppvaket

Nu är det dags igen

och tårarna bränner

under ögonlocken