Var söndag när jag var ett barn, skickade mor mej till söndagsskolan. Det fanns också vanliga skolor, men just denna var bara om söndagarna. Jag skulle lära mig mer om kristendomen, och Jesus och hans lärjungar. Idag kallas lärjungarna betjänter och den som skall symbolisera Jesus är väl någon högavlönad ”dirre”. En saga som jag hörde en söndag var att han som kallades Jesus kunde gå på vatten. När jag en varm sommardag kom till stranden skulle jag se om det var möjligt att gå på vattnet. Men det var det inte, jag sjönk som en sten. Sen dess har jag inte trott på sagor. Ugglehemmet i Lund hette detta ställe där jag var söndag under några år gick i söndagsskolan. Idag går ungarna inte i några söndagsskolor utan de går i stället i börs och fondskolor. Pensionen måste man själv lära sig att spara ihop till.

Nästa fågel som kom in i mitt liv var en lärka. Min patrull i scouterna hade detta namn. I scouterna fick vi lära oss göra olika knopar, som jag senare i livet inte haft någon nytta av. Vi fick också lära oss äta ätliga rötter, såsom bland annat morötter. Här grundades min inställning till grönsaker som jag idag bara tycker är ett emballage. Jag kan inte förstå varför man skall proppa i sig dessa växter som kallas grönsaker. Kött, fisk och Lundaknake är mycket godare, hoppar man över växterna får man plats med mer av dessa godsaker. På lördagar och söndagar gör jag bekantskap med ytterligare en fågel.

Uven har kommit in i mitt liv på senare tid. Uven är namnet på ett kondis i Lödde. Jag gör som politikerna vill ställer bilen och tar med mig hunden på en morgon promenad för att handla bröd till frukosten. I och för sig släpper hunden också ut ”skit” men denna skit är kanske inte så farlig som den bilen släpper ut. På Uven finns en uppsjö av goda bröd som alltid är nybakade, där har man idéer och är inte rädda för att prova något nytt. Här tittar man inte bakåt utan framåt. Där finns också den enda dammsugare jag gillar, den är grön med choklad i båda ändarna