Ack du liksom jag synes sakna
Det vackraste renaste ting
En morgon då lycka ska vakna
Och svepa vår skepnad omkring

Ack du liksom jag syns förlägen
Över vilsna och olagda spår
Som aldrig tycks visa oss vägen
På ett sätt som vår ängslan förstår

Ack du liksom jag går och snubblar
Med vacklande haltande steg
Kring slavande dårskap vi grubblar
Som misslyckad konstlad strateg

Ack inget alls inget tycks hjälpa
Och inget alls inget tycks gro
Blott den tuva som lasset vill stjälpa
Som vill grusa vår framtid och tro

Ack kanske vi alltjämt blir blåsta
På kärlekens renaste ton
Ty åhörarns öron tycks låsta
För innerlighet och passion

Men kanske en dag vi skall finna
Det vackraste renaste ting
Där lågor av lycka skall brinna
Och svepa vår skepnad omkring...