Halv två på natten klev jag upp. Vi skulle åka till Grekland från Arlanda tidigt på morgonen och mitt ljuster rymdes inte i resväskan. Skaftet var ihopskjutbart men var ändå för långt . Jag gick ned i källaren och sågade av skurkäppens två delar så att den gick ned i väskan. Lyckligtvis vaknade inte min fru när jag arbetade med järnsågen.
Efter några timmars sömn tog vi bilen till Arlanda och flög till Grekland.
När vi solat och badat ett par dagar tog vi bussen söderut från hotellet strax utanför Aten. Jag skulle ljustra bläckfisk och hade med mig skurkäppen och ljustret som jag köpt på Kreta några år tidigare. Vi klev av bussen i en liten by och skulle gå ned till havet strax intill. På kartan såg det lätt ut men i verkligheten måste vi gå utför en liten stenig stig som var så brant att vi höll på att vända om. Efter några minuters klättring såg vi vit text på några stenblock. Texten återkom efter 50 meter och handlade om naturister och nakenbad. Det var inte vad vi tänkt oss men vi ville inte vända om.
När vi kom ned till vattnet gick vi lite till höger om nakenbadet och hittade en egen liten sandstrand avskärmad av några höga klippor. Min fru bredde ut en filt och oljade in sig för solbad medan jag förberedde bläckfiskjakten. Badbyxor på, skurkäppen ut, ljustret skruvades fast med en vingmutter. Snorkel och cyklop förbereddes. - Nu kollar du min snorkel med den röda toppen så du ser om jag råkar fastna för någon extra stor bläckfisk och blir under ytan för länge, skojade jag.
Då såg jag nakenguden i brons blänka till till höger om "vår"sandstrand.
En jättelik vältränad ung man endast iklädd sin intensiva bländande solbränna körde ett träningspass inkluderande svikthopp 50 meter ifrån oss.
Han måste ha missat skyltningen till nakenbadet.- Som sagt , du kollar min snorkel medan jag letar bläckfisk, sa jag och så vadade jag ut i det sköna blågröna havsvattnet. Det var härligt att sakta glida fram i ytan och se småfiskar i underbara färger pila iväg när jag kom för nära. Plötsligt såg jag två knubbiga tioarmade bläckfiskar i en klippskreva på ett par meters djup. Jag siktade in mig på den ena och stötte ljustret med full kraft i bottnen därför att bläckfisken var för snabb för mig. Missbelåten simmade jag därifrån och letade efter nya byten. Då såg jag en hel massa sedlar utspridda på den vita sandbottnen.Jag dök men nådde inte ända ned till pengarna. Uppe vid ytan fyllde jag lungorna med ny luft och dök igen med ljustret framför mig. Ljustrets spetsar samlade upp sedel på sedel. Efter ett par nya dyk var alla sedlarna insamlade. Glad simmade jag mot land men stannade snart. En tät matta av maneter med arga färger och långa bränntrådar spärrade vägen. Maneterna föste mig mot nakenbadet där det var fritt att simma iland. Nu ville jag inte att de klädlösa badarna skulle tro att jag kom för att titta på dem, jag som hade mina små svarta badbyxor på mig. Därför simmade jag igenom manetstimmet där det såg glesast ut. Manettrådarna strök under armarna och mellan benen.
Glädjen över pengarna varade tills jag klev upp ur vattnet. Uppe på land sved det alldeles otroligt och vita brännmärken som såg ut som kokt spagetti ringlade över kroppen. Jag kunde knappt gå eller röra armarna.
- Så farligt är det väl inte, sa min fru och fick mig att som planerat promenera två kilometer till en mysig och romantisk restaurang.
Jag minns inte vad vi åt, jag bara längtade efter att ta en taxi till hotellet och smörja in mig med något mot brännskadorna.