I vårt hem är det samma visa vart år, granen står där så grön och grann och barrar. Varje år gör hustrun nya snittytor, häller i magnecyl och socker i det ljumna vattnet. Jo, vi har ljummet vatten till julgranen 38,5 grader, ändå börjar den barra så fort jag närmar mig den med en julgranskula. Den kanske är allergisk mot färgade kulor. För att inte tala om när jag skall sätta kronan på toppen av granen, hela golvet fullt av barr.

Våra bästa kompisar har inte våra problem för de har en platsgran med trettio meter glitter i olika färger. Blinkande ljus så man tror det är någon brandkårs utryckning. Stora bomullsbollar som föreställer snö. För att få den rätta gran och barrdoften sprejar de granen tre gånger om dagen, Burken med dessa dofter har de köpt i Tyskland, men det står Made in China på den. Där kan man tala om, att granen står så grön och gran i stugan.

Hos Kurt-Orvar vår granne där finns den finaste gran jag någonsin sett. Han har bara en enda prydnad i sin gran och det är hundra stora choklad kulor. Högst upp på min granminneslista finns denna gran. Vart år så längtar jag efter att få hjälpa Kurt-Ove med julgransplundringen. Chokladfrossa var namnet.

I år står vår vackra halvbarrande gran där likt det lutande tornet i Pisa, alldeles snett. Julgransfoten som inköptes för femton år sedan har drabbats av någon form av förlamning. Det glappar i gängorna om två av skruvarna. Skickade efter en ny julgransfot, men någonstans i beställnings kedjan blev det fel, för jag fick tre plastkillar.
Nu får vi var eftermiddag justera plastkillarna så att granen inte skall luta för mycket. Varje morgon drar hustrun och jag lott om vem som skall vara granvakt den dagen. Kan vi inte köpa en nu julgransfot, frågar hustrun var gång hon förlorat lottdragningen på morgonen. Vad är det för fel på den vi har, den är ju antik med sin sirliga järnfot med inbyggda blyklumpar, svarar jag. Felet, säger hustrun är att den just är antik.

Var gång vår hund svichar förbi granen så barrar den av bara luftdraget, eftersom dammsugaren gått sönder får vi med handkraft sopa upp barren. Den nakne kocken har man hört talas om, men den nakne granen har ingen hört talas om, mer än hustrun och jag. Plötsligt hör jag Kurt-Ove skrikandes, behöver du Karlssons klister för att klistra fast barren. Tyst, säger jag till Kurt-Ove, granen ligger och sover, det är därför den tagit av sig barren.