Mannen var grov, den rutiga kepsen dolde lite av det
rödlätta håret ansikte var ganska fårat, näsan stor och
åt det rödaktiga hållet. Den slitna kavajen i gråtoner dolde
mycket av den slitna bruna flanellskjortan Han var
sinnebilden för en Irländare. Vid sidan om honom satt
hans hustru. Som ur sin handväska tog upp, ett nystan
och började sticka, båt färden skull ändå ta några timmar.
Paret var nog i 65 årsåldern.

Plötsligt reser sig mannen upp, går de få meterna fram till baren, han återkommer med ett glas whiskey, som ganska snabbt försvinner ner i halsen. Efter en stund reser han sig åter och går mot baren. Återkommer med ännu ett glas whiskey, som åter snabbt försvinner ner i halsen. Allt medan tanten sitter och stickar och inte besvärar honom med ett ord. Åter till baren, whisky i glaset. Åter till baren men nu på något vingliga ben, hustrun kollar plötsligt om han kan hantera glaset från baren och tillbaka.

Plötsligt försöker mannen resa sig upp, för tydligen skall han åter vingla till baren, men nu rycker hustrun in. Reser sig trycker ner honom i stolen, öppnar sin väska, tar fram en lite flaska whiskey och häller upp i hans glas. Det är äkta kärlek.

Mannen sov när vi kom till Irland och hur han kom av båten vet jag inte, det jag vet är att detta förmodligen var äkta kärlek mellan två makar.