vid livets trapp jag vacklar till
synar stegen och spikars hål
känner med handen om något sticks
och väljer bort de med flis och spån

vid livets trapp jag kliver sakta
sätter ner foten på hyvlad plank
slipar stegen så ängslan flyktar
och endast tilliten återstår

vid livets trapp jag klättrar uppåt
och styrkan lyfter mot ljusets dörr
då öppnar kärleken varmt och ler
mot lyckans ljus intill dagars slut



  

© tk.