Marknadsdag i Kungsberget för några år sedan. Massor av knallar med stånd
där man kunde få nästan vad som helst. Själv köpte jag en dyr amerikansk stridskniv för 60 kr. När jag klagade på priset fick jag ett blått örngott på köpet. Det var inte så bra att gå omkring med en stor kniv utan slida på en fullpackad marknadsplats. Sorlet från alla glada besökare överröstades ibland
av vrålet från topptrimmade rallybilar. Den lokala motorklubben lät intresserade provåka en kort slinga runt området. Jag ville gärna prova på så
jag gick fram till klubbens bord för att anmäla mig. Det var inte dyrt, man fick lösa en tillfällig tävlingslicens och betala en livförsäkring för några minuter.
Det där med livförsäkringen fick mig att tveka en aning, var det verkligen så farligt? Men så kände jag igen en av rallyförarna, en lugn och sansad kille som
inte borde ta några onödiga risker. Han kände igen mig och sa att han skulle
satsa lite extra för att vi var bekanta. Det behövde han inte, tyckte jag.
Den trimmade Golfen morrade ivrigt på startlinjen och så fick den full gas!
Gruset sprutade och bilen kastade sig framåt med ett ursinnigt rytande. Buskar och träd rusade förbi och snart var vi framme vid första kurvan. Nu dör vi! tänkte jag , det går inte att klara den här 90 graderssvängen med denna
våldsamma fart! Golfen gick på tvären och sopade bort det mesta gruset från vägen, men den rullade inte runt som jag hade trott. Kort raka där farten ökade ytterligare så att omgivningen bara syntes suddigt för mig. Då började jag känna en våldsam glädje och upphetsning. Det var så härligt att jag skrattade och skrek och inte ville att det skulle ta slut. Det kändes så fantastiskt en kort stund till men så gick vi i mål.
Jag hjälp att komma loss från fyrpunktsbältet och vacklade ut ur bilen.
- Det här var det bästa jag varit med om, vilken känsla när bilen höll på att
åka av hela tiden , jag är så glad, det känns i hela kroppen! Och så fortsatte jag- om man inte hade någon tjej kunde man klara sig med att köra rally!

Det sista uttalandet fick jag äta upp många gånger på min arbetsplats.
När vi fick någon ny kvinnlig arbetskamrat presenterade mina kompisar mig så här: Det här är Lars, men gör dig inga förhoppningar för han kör hellre rally.