När alla löv fallit av
och grenarna sträcker sig kala mot himlen
kommer den döde tillbaka
öppenhjärtlig och tillsynes obesvärad
av att vara död
ger han sitt eget rekviem

Anslaget väcker mig ur drömmen
ett klart flammande inre väsen
dansar insvept i en regnbåge
det som ser är inte jag
det som hörs är inte du
och denna dikt, en dimridå utav ord