Ljuset igenom kristallerna på fönstret
är din snö,
likt kylan i ögon som hatar.

Smaragder i trädens kronor svänger
i vinden.
Det för mig tillbaka till romantikens
skog av längtan och falsk trygghet,
byggd på hoppet och den oändliga
distansen mellan drömmar och
verklighet.

Ge mig en stund att förstå,
och begripa hur det kan gå
för dem som inte är som oss två.