Jag är övertygad om att helt "vanliga" icke-religiösa människor känner igen Gud. Jag tror till och med att de ganska ofta är bättre på att känna igen Gud än de religiösa. Jag har ingen erfarenhet från insidan av andra religioner än kristendomen, men jag skulle gissa att de flesta mer psykologiska beteendena går igen i alla religiösa system.

Många kristna ägnar mycket av sin religiositet just till att försöka "känna" Gud. Gudstjänstbesök och deltaganden i bönegrupper eller kristna konferenser handlar till stor del om att man vill bli "berörd". Man skulle kunna tänka att allt detta fokus på att komma i kontakt med Gud skulle leda till att man blev duktig på att känna igen Gud, men det blir väldigt lätt så att man blandar ihop upplevelsen av Gud med upplevelsen i en speciell musikstil, en gåpåig eller semi-intellektuell predikostil, en speciell typ av gudstjänstlokaler eller ett visst sätt att be.

Nu säger jag inte att det inte är Gud som alla dessa hängivna kristna kommer i kontakt med på sina gudstjänster och bönemöten, men jag skulle vilja hävda att det är mycket vanligt att de börjat sätta en massa andra saker på likvärdig nivå med Gud som ibland är ganska konstiga och avskräckande för "vanligt" folk.

Jag tror att det finns ett enkelt empiriskt bevis på att en grupp samlas för att söka just Gud och hans vilja på ett okonstlat och äkta sätt. Detta bevis handlar om att det ständigt strömmar till vanligt folk som till sin förvåning "känner igen" Gud i det som pågår i denna grupp och att många kontinuerligt bestämmer sig för att de också vill vara med och söka Gud i detta sammanhang.