Barfota utan kläder sedan orkanens begynnelse då allting började med oförberett slag oförmögen skydd där ljus blev mörker hisnande, fallande utan slut men kanske vackert ändå emellanåt anande något mjukt med röst vacker fast falsk men måste nog regna vareviga vackra stjärnklara natt nu för ansiktet alldeles blött och händer ärrade i försök att klättra fallandes bottenlöst djävulskt hål.