"har jag fäver, pappa?" minns jag ord från ett barn
"fäver" ett ord man log varmt åt medan man kände på telningens panna

men
idag känns min egen panna het har jag fäver kära hustru för att jag älskar dig
det tycks som man aldrig riktigt kan lära sig att tala rent i detta kärlekens språk

"kom min älskade!"
"nog har jag fäver"