Det var höst i början av 60-talet.
Mitt liv var kaotiskt när det gällde relationer.
Jag hade börjat min lärarutbildning i Härnösand och min eventuellt blivande
fästmö bodde i Stockholm. Vi hade hållit ihop i mer än två år men avståndet
gjorde att jag ibland inte visste vad jag ville. Hon som brukade veta vad hon ville började också bli osäker. I den stora staden fanns det många alternativ
till mig som visste vad de ville. I Härnösand fanns det många flickor. Bara
på Seminariet där jag gick var det ett stort överskott av trevliga kvinnor i rätt ålder. Nu hade jag träffat en kvinna som gjorde mig osäker. Hon var vuxen och
förståndig på ett sätt som gjorde att jag inte visste hur jag skulle bete mig. Jag var van med yngre flickor som inte hade något emot lite skoj. Lisa var snygg och smart och jag ville verkligen vara tillsammans med henne.
Hon berättade att en av hennes väninnor varnat henne för mig, jag hade en fästmö i Stockholm och tre tjejer i Härnösand, sa hon. Det kan inte ha varit sant! Nu skulle jag möta Lisa vid bussen och stod och väntade vid busshållplatsen. Då fick jag se en gammal bekant från mina hemtrakter. Hon var fortfarande vacker men det syntes att hon levt ett hårt liv sedan sist vi sågs. Hon hejade glatt och kom fram till mig.-Kul att se dig. Du är en av mina goda vänner från förr! Vi mindes båda hur hon hade det då, utnyttjad för sin fattigdom. - Kan du inte komma hem till mig på lite fika, jag bor här i närheten?
-Vad säger din kille om det? chansade jag. -Å, han säger ingenting, han sitter i fängelset. - Va! Vad har han då gjort? Undrade jag. -Han slog ihjäl vicevärden
och det var rätt åt den jävla gubben! sa min stackars goda vän, och verkade mena vad hon sa. - Nej, sa jag , jag har nog inte tid att hänga med nu, vi kanske ses en annan gång. Det gjorde vi aldrig.