Vi gömmer oss.
Bomber,
det regnar bomber.
Explosioner, skrik,
barngråt,
vuxengråt.

Alldeles utanför nu,
en sista bomb.

En doft, genom
ventilationen.
Den sprider sig.

Över rasade hus, in till oss.
En underbar doft.
Som utav nyligen
utslagna
rosor.
Eller en
orörd flicka.

Djupa,
varma andetag.
Pulsen
skenar inte längre.

Doften gör att vi glömmer
allt det hemska.
Sa jag "vi", förresten?
Jag menade
"jag".

Eller... Jag minns int ..
Det tar slut,
meningen tar slut,
rösten spricker.

Doften fyller,
tömmer.

Ett sista andetag.

Borta.

Ingenting finns längre,
för mig.