Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I reflekterande ljus.

 

I höstens reflekterande ljus från de gula löven stannar jag och värmer mig. När blicken fastnar på markens gräs längtar känslan efter torr mark, tanken att bara få lägga mig på rygg och se upp mot hösthimlen är lockande. Förnuftet säger mig att yllekappan skulle ta stryk om jag så gjorde, så därför sätter jag mig på bänken som står längre bort på gräsmattan.

Bänken ger skön vila när jag samtidigt ser på molnen som flyktar ganska fort över himlen. Ta det lugnt tänker jag, halvfyratåget går inte förrän halv åtta som min mammas moster brukade säga. Molnen lämnar öppna hav av blånad mellan sig och grenarna från träden som får detta till bakgrund lyser än varmare.

En hund har kommit fram till mig under tiden jag studerat himlen. Jag hörde den inte och inte dess husse eller matte heller. Inte så konstigt ser jag nu när jag tittar mig omkring. En man har lagt ut en filt i gräset en bit bakom bänken jag sitter på, han ropar på hunden som genast går och sätter sig bredvid honom. 

-Det gjorde ingenting att han kom till mig, sa jag.

-Nej, men jag vill att han skall hålla sig nära mig när jag sitter ner, så han inte rusar efter en katt eller fågel när jag inte har honom kopplad, sa mannen.

Jag gör mig redo att gå, men innan jag vänt mig ifrån frågar han om jag vill ha en kopp kaffe från hans termos.

-Ja tack, svarar jag. Han gör plats på filten och jag sätter mig ner. Han sträcker fram locket till termosen som han fyllt med kaffe. 

-Jag har mjölk om du vill ha, säger han.

-Nej tack, svarar jag. Hunden ligger på andra sidan mannen, med huvudet på framtassarna. Han tittar på mig, men gör ingen ansats att komma till min sida.

Vi pratar om parken som kommunen är dåliga på att underhålla och parkeringens utsatta läge från ungdomsgängen. Han har bott i stan från barndomen och känner den utan och innan. Det är kul att höra saker från hans ungdomsbus som vi naturligt kom in på i samtalet.

Sedan var jag tvungen att gå och tackade för kaffe, samtal och gästfrihet. Han tackade för att jag var öppen mot en ensam man och hans hund.

 

(c) tk. 

 




Prosa (Novell) av thyra
Läst 205 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-10-31 13:22



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Härlig berättarglädje!
Jag blev glad av dina ord:)
2010-10-31

    ej medlem längre
Din längtan att få sitta på gräset uppfylldes. Fint berättat, om en
härlig händelse!

Den lilla hunden var kontaktförmedlare till både kaffe och trevlig
pratstund ...


/Ann
2010-10-31
  > Nästa text
< Föregående

thyra
thyra