I drömda landskap
låg platån i mörkrets väntan

ruvande på sagan
i oändligt landskap

dit jag färdats
på irrvägars flykt
men aldrig nått

innan jag såg
det första stegets
höga tröskel

den jag alltid
undvikit
den jag alltid
skytt

med blicken mot
en himmel utan stjärnor
tog jag jätteklivet

och gick rakt ut i livet
utan rädsla
utan vanmakt

snart har jag en plats
där jag kan vila