" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 





Punaiset lehdet

 

Under tiden flicka,
nynna en tango

ta den där om höstens röda löv

och jag hör rösten där bortom
rösten,
som sjunger mig från

häller upp grädde från tetra här
ställer på ett fat

och en har avslitet öra
krälar mask i sår
honan släpar sig fram på brutet ben

det ligger några döda bakom soffa
varför är det inget huvud på kropp

förstår inte
men jag nynnar

eller kanske dränka dem i badkar
låta det bli slut på bubblor

som oh, Champagne
 
men det fräser inte nu
hon står bakom
viskar öra

vi vet båda att det finns mycket
att leka med här i världen

grepp gör blå snören på arm
långa naglar i hud
halvmåne ärr,

hela kroppen

sätter sig där med korsord
fyller i bokstäver
skriker under rak

du är märkt i händer

och kastar bibel på
ibland undrar jag om systrar ens ser

dem,
de där
kräla bland arvegods
som tvåhövdad tysk örn där på hylla

nickar
i order
new world order
och det har varit yxa med

men det var inte jag
det var du,

som högg huvud

och hon river på rygg
spottar i ansikte
och jag nynnar

gasade
muller från motor som blev överhet
de smälte i små grå nystan och vi fick

skrapa golv
med osthyvel

där låg en nos
som ett russin
med krullade morrhår

och så nu sitter hon där
säger så arsenik är som
panodil, så ska de dö av

ge dem det

men inte de här
de dör inte och för fan
ta dem till veterinär

snälla snälla

och döv blind stum
rör sina händer i klappar smeker
petar i sår och skrattar i strupe

sliter drar
slår henne mot vägg
biter mig i skuldra

de kråmar sig kring ben
och
nu är de i kartong

tejpar kring
bär ut i skog

de vilda armarna som sträcks mot sky
ljungande himmel och orange sol
det brinner i toppar,
flammar

och ibland borstade hon mitt hår

knöt rosetter
och snaror i tak
men det är inte nu
 
utan endast en flock sidensvansar lyfter

av skott
och det är

sommar som av blodstank och flugsurr
kanske är det något med mina ögon
sa jag vid femton

för ibland gråts det päls
bara trillar små bjällror ur melerade
och mun öppnas

vrid av nacke
de hinner inte tänka ens

så de små tar jag i hand och
det knäpper till
och så hänger de där,
jag gör så

men händer håller inte för det här

glider i sinne
och jag nynnar nynnar nynnar
öppnar dörr och matta väller fram

den vajar slits piskar svans
hur många finns här
i stank

ger mat på golv i en röd skål

hinkvis av sömnmedel
sitter med spruta och får dem att spinna
och skjuter in kolv

som de somnar
och går runt
letar efter fler

och det sprutar blod ur händer

hon ligger i säng nu
armar kring huvud

vem är du

och jag vet inte
har klor i lår och där är en med utstuckna
bara mörka hål har han
 
äter ur hand och glider ner mot golv

där borta i hörn sitter mina bröder
med armar kring knä
och huvuden i konstig vinkel

men de äter inget alls
utan lever i luft
kring katter

och mitt barndoms hus när jag nynnar




Fri vers av Inkarasilas
Läst 1073 gånger och applåderad av 40 personer
Publicerad 2010-11-01 09:17



Bookmark and Share


  Mow Dean VIP
bravo bravo
du är som nya vindar
tack tack tack
2011-05-24

  MeAmmie VIP
Du kryper in under hud.
Du letar vinklar i mitt förstånd.
Du får en att igenkännande nicka men absolut inte le.
Du ger mitt blodomlopp en skjuts ut i rymden för att senare komma tillbaka med ett mumlande över läpparna:
-Det var som fan va hon skriver bra!!!
Fridens/Ammie
2010-12-11

  Elin R
sentimentaliteten, som någon nämnde, den måste finnas, där mellan mask och nackar, där blir den större, viktig och inte bara.

jag tänkte att denna kanske också är skriven på finska, kanske av titeln. bara tänkte.
2010-11-16

  Din Fiende
Så jävla stort, citat, kommentarer, hyllningar, jävla bjäfs..kort och gott grym (och lite sentimental). Gillart!
2010-11-15

  Död Mans Hand
skönt att se att super-svadan är intakt! action-mind-stream a la carte. Fint så!
2010-11-08

  kollrigheter
Fan vad charmigt så jag gråter.
2010-11-03

  Nanna X
jag minns den här texten, någon version av den, från när mina katter var små, då liknade den mina mardrömmar så mycket att den skrämde mig. nu har jag vant mig lite bättre. rytmen finns kvar, flödet, smärtan, sanningen. jag läser den i små portioner. du är så bra men det vet du ju.
2010-11-02

  Dr Jimmy Johansson The 777
Nynningen nämner hest sångens sjungande hymn. Bettet biter där tänderna gnisslar och tungan sväljer käftens darrande läppar.
"Frostmånad"
Textörinnans friförnimmelse i fittans fira frigörelse.
Diktens dvala vilar i sömnenes vakna ide, där näcken väcker vaken vila.
I latent slummer.
Inkarasilas spontanejakulerar.
Spermatårar sköljer sekretet i skötets sköna natur.
In natura.
Trycker tuschet tajt till mig själv.
Mättar törsten och stillar hunger.
2010-11-01

  Jan Linderoth
Som att stiga in i en gammal väns hem, det var länge sen och dammet yr över slitna plankor. Men oj vad jag blir varm i hjärtat. Frosten lämnas ensam utanför...tack vännen.
2010-11-01

  Nina Ahlzén
霜月-vad betyder det?
2010-11-01

    Melona
Som att trösta sig med dessa minnen, dessa katter. Som slipade bilder där det ruggiga är mest vackert. Hur de stryker sin blanka päls mot ben, mot hjärta. Fragmentariskt, där samvetet bländas av. Strålkastare. Spot. Där är liten en truls, ett vispat gräddat fat
och som en mjuk borste mot det där flyktiga, hårets alla virvlar. Nynna och sjöng, håll lugnets tid. Vintermånad och frosten tar vid.
Jag bara älskar att läsa dig, InkaRasilas. Du björnhona av is, häller du eld som snö. Kärlek. (och fan vad jag saknar mina älskade katter...)
2010-11-01
  > Nästa text
< Föregående

Inkarasilas
Inkarasilas