Att , nästintill "orgiastiskt" , vomera på andras poesi, särskilt om den inte når upp till "önskad kvalitet" , är en ständigt återkommande "pest" här.
Naturligtvis ingår detta i den vördade yttrandefriheten men hur är det med den egna självkritiken ? Om man ,till äventyrs, skulle ha den ultimata fräckheten att vomera på "vomerarna själva", möts man, många gånger, av en uppsjö av tillmälen och insinuanta ,ironiska inlägg !
Därför vill jag, i all vänlighet, skicka en stillsam uppmaning till "vomerarna" !
LÄS titeln på detta stycke och sätt Er i er ensamhet och fundera över titelns ordalydelse.......

------