Allt kändes
förgäves...

till och med du
som visade
mig vägen

till det inre
tempel

där tiden
stod still

och ingen
har någonsin

varit mig så
nådig

att väcka
de stigar

som för mig
burit svek

också du blev
mig en gåva

till låns....

så mycket som
finns kvar
att upptäcka!

jag har slungats
tillbaka till en
sorg....

det finns ännu många
jag möter

men ingen kan
spåra mitt inre
som du.....

breven jag fick
som det vackraste
i din frånvaro

ligger nu torftigt
på skrivbordet

synligt och med
ens obetydligt.