Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ädla ros väx i himlasteg



en gång för mycket länge sedan, nära mötte en ung kvinna, flicka hårda händer

flickan såg in i deras ögon fann ej kärlek

de var hennes föräldrar

för äldrar

för åldrar

för ädla

förädlar

 

ädla ros väx i himlasteg

 

flickan, den unga kvinnan smög ut, in i nattens gömda

tog ej farväl reste vida, dessa mina steg är befriande för dem

 

ädla ros väx i himlasteg

 

hon reste vida över gränser

visste ej vart

visste att värme måste finnas

 

ädla ros väx i himlasteg

 

jag vill minnas att

jag kan minnas

även då jag söker glömma det

jag var vacker i molnens ögon

detta var ända tills mitt ansikte revs sönder

mitt hjärta bröts upp med spett och slägga

så många gånger brast det

runda matta blodstenar

kol gömmandes glöd

jag helar mitt hjärta

det hjärtat i dessa stunder

molnen förtäljer

mig

är

 

ädla ros väx i himlasteg

 

den unga kvinnan ännu flicka

kom till ett land av länder

klohänder greppade

 

ädla ros väx i himlasteg

 

hon fördes till stentrappa med hårdräcken

såg en hög hotfull port

huset andades instängdas smärta

smärtskräck

de ringde på en klocka ekande hård

porten gled upp de steg in

en gång låstes porten

i främmande land

med en dov duns bakom

luften sögs ut innan den stängdes helt

med lås efter lås efter lås

nyckel klirrade vid väkterskas höft

ungflicka möttes av kallslående blick

golv med stenar ett vidsträckt kylande hav

en trappa vindlande suckar

med hårdräcken

den trappan fick hon lära känna nära

den unga flickan fick skura den med millimeterborste var dag

det kallades för att göra rätt för sig

den kallslående blicken synade varje vrå

fann den en smula kvarlämnad

fick flickan börja om igen

och igen och igen

 

ädla ros väx i himlasteg

 

den unga kvinnan, flickan kröktes ej

 

 


jag vill minnas att

jag kan minnas

även då jag söker glömma det

jag var vacker i molnens ögon

detta var ända tills mitt ansikte revs sönder

mitt hjärta bröts upp med spett och slägga

så många gånger brast det

runda matta blodstenar

kol gömmandes glöd

jag helar mitt hjärta

det hjärtat i dessa stunder

molnen förtäljer

mig

är

 



ädla ros väx i himlasteg

 

se mina kupade händer

av blodstenar

av kol

är rosenblad

nu öppnar jag händers dröm

molnen bär

rosenvingar

i är

 

ädla ros växer i himlasvar




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 204 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-11-15 19:53



Bookmark and Share


  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Stark växtkraft, överlevnadsmantra, i denna fina text!
2010-11-15
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser