Ser du? Ser du skräcken i mina ögon när du höjer din röst?

Ser du hur jag rycker till varje gång du rör vid mig?

Ser du hur jag försöker att plocka upp allting från bordet utan att någonting låter?

Ser du hur jag försöker att gå på parketten utan att den knarrar?

Ser du hur jag försöker öppna och stänga dörren utan att den gnisslar?

Ser du hur jag försöker att avsluta alla telefonsamtal så fort som möjligt för att det inte ska ta min tid med dig ifrån mig?

Ser du hur jag biter mig i läppen för att inte vara ärlig när du frågar hur jag mår..

Det är inte den du är jag är rädd för. Det är den jag varit och den jag varit med. Det är något som jag inte släpper som jag måste kasta i vattnet med ett rungande JÄVLAR.

Det är inte du. Och det är inte jag. Det är någon som inte finns längre.