sover oron
under brutna
segel

eller anar
jorden
undergång

ristar minnen
letar egna
sorger

följer vågens brytning
intill jordens rand

haltad gång
är mitt eget segel

trappans avsats
jordens undergång

i det minsta
av den värld
som lever

tar jag steget
färdas ensam
långsamt
smärtsamt

nyper känsla
vardar ro