Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en dikt jag skrev i skolan i nian.


Tomhet.

Mitt hjärta det brister
när jag en till person mister
jag orkar snart inte mer
men det är det ingen som ser
jag är ensam i denna värld
det har jag på senare tid blivit lärd
livet vänd upp och ner och in och ut
kan det inte bara ta slut
ska jag ensam stå
medans livet pinnar på
finns det någon som vill stå vid min sida
antagligen inte och det får mitt hjärta att svida
kommer jag att bli lycklig igen
eller må skit tills jag sen
sen får vila i det mörker jag själv skapat
min själ har länge haft ett hål som ensamt gapat
mina tankar finns varken i tid och rum
jag skriker och skriker men min röst är stum
jag förlorar mig själv jag kan inte stå
jag tänker det här kommer inte gå
vill inte falla ner i tomheten i mitt hjärta
men det ända jag har kvar är min kärlek och min smärta
men det kommer inga tårar det kommer ingen gråt
allt har blivit damm för ingen förklarar ingen säger förlåt...




Bunden vers (Rim) av Cia
Läst 212 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-11-23 22:08



Bookmark and Share


    Loffe
Känslomässig dikt. Jag kan också känna igen mig! Bra.

// Olof
2010-12-12

    twintra
Bra, känner igen mig
2010-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Cia
Cia