En stigfinnares betraktelse
Går min stig
för att se
att allt och alla
är på plats:
myrorna
svamparna
med sina uppdragna kjolar
och sin doft av kön
rönnbärssnåren
ekens nya plantor
landsatta från varmare trakter
där skogarna är ljusare
men mindre magiska
Går min väg
tar upp pinnar
som inte fanns där igår
hör det dova ljudet
av främmande hovar
på andra sidan
de gröna jalusierna
böjer mig ner
och plockar smultrona
som bara jag får äta
Stigen går förbi
de mörkare gränderna
där grävlingarna härskar
när nätterna kommer
förbi stråken av mörker
och minnena
av andra
som varit där
och den möter mitt vatten
min sjö
mina vågor
där jag väntar
att du alltid
skall vänta på mig
Såg dig en gång på avstånd
när jag vände bakom
sista kröken
och fäste blicken på klippan
innan allt det blå
och jag tror ännu
att det var du
fast du flög ifrån mig
förvandlad till
en kanadagås